October Rust's Cattery

Under den senaste tiden har det framkommit synpunkter kring Snös och hans systers färg, vilken i korthet handlar om att de skulle vara silver.
Det är flera uppfödare involverade i diskussionen och fullständigt motstridiga uppfattningar, som det så ofta kan finnas inom Kattvärlden.
Det finns en del som talar för att den ena sidan kan vara rätt ute, men precis lika mycket som talar för att den andra sidans framlagda resonemang också är helt riktiga. Det hade varit enkelt annars, men frågan är relativt polariserad hos de inblandade parterna.

Efter att ha tagit del av båda sidors bästa argument, har valet fallit på att gentesta Snö för att ta reda på hur det ligger till i själva verket.
Han är redan gentestad via Wisdom Panel och därför vet vi redan väldigt mycket om hans genetiska bakgrund, men dessvärre tar inte de flesta DNA-tester möjliga genetiska silveranlag hos katten. Man måste därför vända sig till ett företag som särskilt erbjuder just testning för silverfärg och det blir Feline Genetics & Comparative Medicine Laboratory i Missouri, USA, som jag kommer att försöka anlita för uppdraget.

Vågar inte uttala mig om hur framgångsrikt det kommer att bli, då vissa tydligen har erfarenhet av att de helt enkelt inte svarar på en del inskickade prover, men ett seriöst försök ska i alla fall göras.

Det här inlägget är postat för transparens och för att klargöra att jag varken helt dementerar eller bekräftar något av "snacket" i stugorna. Det är - med alla inblandade parters privatliv i åtanke - inte heller tänkt som en inbjudan till diskussion av enskilda katter, varken nu eller i framtiden - och den uppmamingen är vår förhoppning att ni respekterar.
När DNA-resultatet hamnar i min ägo, kommer det att delges er och då ska förhoppningsvis alla frågetecken ha utretts, en gång för alla.

Uppdatering: Då var snart Snö's DNA-test på väg mot det stora landet i väst - och om några veckor behövs det inte spekuleras kring om han är silver eller inte. Då vet vi.

Kattungedagbok 9
Eller, jag tror i alla fall att det är den nionede dagboken i ordningen? Svårt att veta, när man har sjuhundraelva saker i katteri-pappskallen jämt och ständigt... Men det är inget som ni ska behöva bekymra er om, så vad har då egentligen hänt sen sist?

Jo, först och främst fyller de små gremlinsen hela 5 veckor idag, såklart! Men det har samtidigt varit hela 7 dagar sen sist, så vad har vi pysslat med?
Ja, i början av veckan, flyttade kattungarna in i den stora "valphagen", som består av en Canvashage Tintin, största modellen. Vis av erfarenheten, så visste jag att denna oftast bara kan använda under en väldigt begränsad, men viktig tid, när kattungarna börjar att bli mer mobila, äta själva från fat och därmed även i fortsättningen får sköta sin egen mage. Helst i kattlåda, då förstås. Jag brukar ha två st minikattlådor i Canvashagen, plus lekträd och skålar.

Den här gången försvårades det hela dock av att Belle är mor åt dem. Hon skopade ideligen ur kattsanden ur lådorna (som inte har skvättkant för kattungekomfort) och vad värre var; efter tre dagar började hon ta flytgurer med dem. Varför? Jag ska förklara.

Det är naturligtvis inte speciellt konstruktivt att ha en kull med kattungar instängda i en hage, utan man vill ju även ta ut dem och ha dem lite varstans - något som de själva också naturligtvis är väldigt pigga på! Jag har noterat, att om mamma får vara med, när kattungarna är i resten av det stora rummet, (eller i något annat rum), så vill hon gärna att de ska fortsätta vara där - och försöker då att starta flyttfirma själv.

I morse, exempelvis, fanns inte en enda av kattungarna i hagen, när jag kom in till dem. Alla var lösa i rummet. Vem som släppt ut dem, jo, Belle, såklart. Eller snarare, hon har flugit med dem. Canvashagen är ganska hög och även om man ställer en stol eller annat åt mamman utanför, som hon kan använda som språngbräda, så blir det rejäla hopp. Och i morse insåg vi, att det här med Canvashagen, får vara gårdagens plan - och den packades därför ihop och ställdes undan för den här gången.

Antalet kattlådor i gästrummet utökades till 9 st och de får därmed i fortsättningen husera på hela ytan, bäst de vill. Mamma vann. Nåväl, de skulle ändå snart ha fått flytta ut ur valphagen, det blev bara några dagar tidigare än beräknat.

Nya bilder ses naturligtvis i inlägget och de fortsätter att utveckla sina individuella personligheter och yttre kännetecken. Se även en liten filmsnutt i kommentarerna!
Balinesen är numera döpt till Ella och Snös uppfödare tycker att hon är lik honom som liten, vilket känns väldigt lovande och tusamt, om det stämmer. Vågar man drömma om att även hon en dag kommer att gå i pappas fotspår och bli Junior Winner? Som jag brukar säga: "Fan tro´t."

Även i den här kullen, kommer samtliga att gå till uppfödare och förhoppningsvis även ställas ut en del. Känns riktigt roligt, vi får väl se vad framtiden bjuder på, för våra små kultingar i olika nyanser av gråskala.
Yack och sway - pudelpastej.

8 februari

Kattungedagbok 6
Oj, oj, vad tiden går - och kvickt, dessutom! Idag är det 3 veckor sen som våra små blådårar såg dagens ljus och därmed är också den första, kritiska tiden över. Självklart kan det hända saker även framledes, men nu är de små ulltussarna åtminstone lite mindre sköra.

De kan sitta och de kan gå, på allt mindre darrande ben. De är inga "jumpers" ännu, förstås, men det lär inte dröja länge innan den första tar sig över kanten på bolådan.

De har också fått sina namn. Det känns lite sorgligt, men detta blir av nöden sista kullen som får namn efter Type O Negative-låtar - ett tema som varit genomgående i samtliga kullar fram tills nu. Här har vi ni nu i alla fall October Rust's Bloody kisses, October Rust's Can't lose you och October Rust's Blood & Fire.

Den sistnämnda är det lilla långhåret och den tidigare utsagan om att hon och hennes systrar är blåsköldpaddsmaskade, verkar stå sig.
Jag skulle personligen gärna se att någon av dem är brunsköldpadd, men deras nosryggar är nog tyvärr lite för blå för det. Flertalet av de små tassarna är ännu rosa, vilket torde indikera att det blir en del crémefärgade fötter, men det kan vara väldigt fint, det också.

Deras typ ser ut att utvecklas bra, får man säga. Det blir väldigt spännande att få följa dem under de närmaste veckorna och se om någon av dem blir lika högljudd som deras mamma Belle. Det är knappast så att trillingarna kan missa när mamma kommit in i rummet, i alla fall, då hon tycks tro att även ungarna är födda hörselskadade (inte bara husse).
"Mjaaaaaaaaaaaa..!!!" vrålar hon medan hon hoppar in i igloon till dem - och möts direkt av de där närmast marsvinslika skriken från de uthungrade små struparna.
Härligt det är med hundkatter, inte sant?
Hoj så länge.

1 februari ¨

Kattungedagbok 5

Det är spännande tider, nu. Vår lilla trio av jamande januaribarn, går nu i sin andra månad och sin andra vecka i det här jordelivet.
Lilly går, för övrigt, in i sin dräktighetsvecka 3 och har inte börjat löpa igen, samt har tydliga hallon. Förhoppningsvis bör det börja synas lite av de där tydliga tecknen på henne snart. Hoppas såklart extra mycket på att hon får en stor och fin kull, när nu hennes dotters kull med Snö blev så pass liten. Detta är ju de enda kullarna som vi kommer att ta på Snö, innan han snart har parat färdigt (allt som allt fyra honor) och står i begrepp att kastreras och gå över i fodervärdens ägo.
De små halvfinnarna, då? Jo, då, de ökar i vikt och börjar gå omkring på ostadiga ben i boet. Ser väldigt mycket fram emot att snart få göra i ordning deras kattungehage och se dem tulta omkring där inne, men ännu är det ingen risk att de ska komma över kanten och fly boet. Men nu går förändringarnas vindar fort....
Vidare vågar jag inte ta gift på det, men nog ser de blåmaskade ut i dagsljus. Nosryggarna, där färgen är som tydligast, ger ett väldigt blått intryck när de hålls upp mot fönsterljuset och på ett par av dem, börjar "paddfläckarna" synas tydligt. Dels på öronlapparna på balinesen och dels på nosen på ena siamesflickan, där ungefär en tredjedel av nosen nu tydligt blivit rosa. Förhoppningsvis blir det snygga paddmönster på dem, gillar inte riktigt när det ser ut som att nan har duscat hela kattens plyte med någon oaptitlig vätska...
Men ingenting talar i dagsläget för att de ska bli såna där "sprayfaces", utan förhoppningsvis får de lite större, men färre paddfläckar. Belle är en jätteduktig förstagångsmamma och hennes ätande och mjölkproduktion har hållit sig på en fin nivå, sedan den kom igång ordentligt på tredje dagen.
Alla ungarna är i dagsläget bokade och balinestjejen stannar hos oss.
Over & out.

19 januari -2026

C-kullen är här.
Under förmiddagen nedkom Belle med fyra vita små dunungar. Det var faktiskt en ganska snabb och lätt förlossning, som var över på endast 3,5 timmar. Belle var en duktig förstagångsföderska och gjorde allt perfekt, även om den första ungen blev en överraskning under första två sekunderna. "Oj, vad är det där, Pappi!?"
Det är verkligen intressant att betrakta katthonan under förlossningen, när man  så tydligt kan se när instinkterna kickar in en efter en och hon vet exakt vad hon ska göra med moderkakan, den ömtåliga kattungen och navelsträngen. Det får liksom inte gå fel, en köttklump ska ätas, den andra slemmiga köttklumpen ska hanteras varsamt. Man kunde tycka att det kanske inte hade varit så lätt att veta, men det blir ju lyckligtvis sällan fel.
Jag skriver dock med ett ljummet glädjerus, för även om Belle har varit en exemplarisk mor, hade en av kattungarna otur. Den föddes med rektalprolaps av ganska svår grad och fick därför tämligen direkt följa med  husse in till mattes jobb på Strömsholm för att få en första och sista spruta. Veterinären sa att ett lindrigare fall hade kunnat opereras, men den här lilla tjejen var för illa ute. Så ja, nu har vi lite sorg. En fin hona på 82 g, var det. Verkade konstigt nog inte ha ont, utan slogs om spenarna med den röda tjocktarmen hängande som en extra svans.
Till de goda nyheterna hör att de tre återstående diar och tycks frodas, men det är även de minsta ungarna jag fått, perser- och huskattkullar inräknade. En vägde visserligen  sina fina 100 g, men de övriga två låg på 75 g vid födseln.
Det fina i den så kallade krångsången, är väl att en så här liten kull ger iaf ingen konkurrens om spenarna och Belle verkar ha gott om mjölk. De får lite Kittystim ett par gånger om dagen också, vilket de hittills slickat i sig.
Kommer att hålla er uppdaterade under de närmaste dagarna och ni som skriver till mig på Messenger kan väl hålla er till tåls med svar-  är inte speciellt upplagd för konverserande, just nu. Idag blev man verkligen påmind om hur skört livet är under den första tiden och allt kan hända.

31 december - 2025

Har nåtts av nyheter från Danmark, där vår SE*October Rust's Prelude to Agony har blivit far till två st kullar hos Anne Wagner. Den första kullen var tillsammans med Quasans Cherry Pie (blåsköldpaddsfärgad orientaliskt långhår) och den andra med Knick-Knack Pomp de Lux (orientaliskt korthår/variant).

I den första kullen finns två crémefärgade orientalpojkar och i den andra kullen två st chokladfärgade orientaler. Vi önskar Anne stort lycka till med "Hamses" fina avkommor.

22 december -2025

Det är mycket som händer, nu i dagarna. Julen är här, vilket för en barnfamilj som vår, består av julstök & julmat och allt som hör till. Någonstans i allt bjällerklang och omslagspapper finns också katterna. Belles mage växer och min övertygelse är tyvärr att det ändå är en ganska liten kull som hon bär på. Jag gissar på 3 st. Kom ihåg det! Någon som sätter emot? Återkom via PM, så drar i igång vår egen vadslagsningsprocess!

På SE*Alchemilla's katteri har det fötts en kull ungar efter vår egen lilla Nia, hon som heter Summer Breeze och har October Rust's som prefix. Det var en långdragen förlossning, men till slut hade 5 st levande kattungar fötts och dessvärre en dödfödd. Det är sånt som händer, men vi både gratulerar och beklagar såklart samtidigt till Anna-Karin Axsäter.

Det har varit många avkommor efter October Rust's katter i år! Fina Hamse i Danmark har en kull på tillväxt, Tiera i Finland har hela två (snart tre) kullar efter sig och nu även Nia med en kull. Stort grattis igen, till alla inblandade!

14 december -2025

Intet är som väntans tider, sägs det - och det gäller allra minst för kattuppfödning. :) Belle befinner sig nu i vecka 4 och växer lite grann för varje dag. Det är väldigt små skillnader, eftersom hon (som sig bör) är väldigt slankt byggd redan från början. Man kan kanske uttrycka det som att hon nu börjar anta "vanlig huskattform" på kroppen, vilket är en klar skilnad mot hennes tidigare slanka lekamen.

Nu har jag även lagt upp både Belle och Snö i Pawpeds, eftersom Snö hade tomma led i sin stamtavla i Findus och det fanns då vissa olyckskorpar som kommenterade att den låga inavelsgraden mellan Snö och Belle inte stämde.

Nu när både Snö och Belle har minst 8 led med förfäder i Pawpeds, kan vi konstatera att inavelsgraden är densamma, eller rentav ännu lägre (0,018 %) än den som Findus angav (0,02 %).

Det finns fortfarande ett par tomma led i Snös stamtavla om man går så långt tillbaka som nionde och tionde led, men Hanny på Pawpeds anger att orsaken är att det är holländska katter och hon skulle se on hon inte kunde få in även dessa. Hur som helst, så lär de knappast förändra inavelsgraden till det sämre, vilket känns bra och även bör lugna de som satt hemma och oroade sig för att informationen i vår parningsannons skulle vara för bra för att vara sann...

Ta hand om er, så hörs vi! :)

9 december-2025

Höll på att baxa runt på katternas papper i samband med skrivningen av parningsavtal - och fastnade med blicken på Harri Sarris bedömningssedel för Snö på KM i slutet av november. Brukar vanligtvis inte lusläsa dem längre, men det var något med just det här...och då slog det mig. Harri har satt "Excellent" på PRECIS ALLTING! 😃 Från första meningen, till sista. Excellent.

När Snö senast hade dambesök, så fick vi se att han är lite territoriell också. Jag har sett det förut, med då har det rört föremål. På en utställning snodde han ju domarens vippa och vägrade släppa den. Vägrade. Han sa ingenting, eller så, men bet ihop så hårt, att vippan gick sönder.

När han har varit här hos oss, då har han inte haft något att vakta (vare sig hem eller härd) och har betett sig som en stor nallebjörn mot oss och en gentleman mot damerna. Men nu, i helgen som gick, då blev han först jätteupprörd över att det kom en okänd katt hem till honom, även fast det var en tjej! 😃

Dagen därpå blev det visserligen 20 parningar, eftersom han hade insett förmånen med dambesök - men det tog alltså en stund. Maken till fräckhet att komma här och våldgästa en finnkarl på en fredagskväll....😉 Det sa han inte, men tänkte det nog.

Externt innehåll