B-kullen är äntligen här!
19 januari, 5 veckor
Åh, den femte veckan har börjat och det är mumma, det! Katteri-pappa satt bara och myste idag, när han radade upp de spolformade små kotletterna på köksvågen. Han blev inte besviken. En kattunge ska normalt gå upp mellan 50 – ca 100 g per vecka och B-kullens lägsta ökning mellan v.4 och v.5 var 101 g. De två största hanarna hade ökat med 177 resp. 175 g under veckan som gick och Homer (hane ”Gult band”) väger nu 657 g på sin femveckorsdag. 177 g är visserligen inte ens hälften av lösgodisintaget för Papi under en fredagskväll, men för dem är det ju rätt mycket..
Som ni ser, har varje kattunge fått ett eget kollage den här veckan, eftersom folk hör av sig och gärna vill se dem i profil och ur olika vinklar. Så, here you go! Hane "Gult band" och hane "Rött band" är ännu möjliga att lägga in sitt intresse för. Även om folk har skrivit angående dem, så är det ingen av dem som är fast bokad eller tingad, än så länge.
Nu börjar också sextettens personligheter utkristallisera sig. Lilla siameshonan, som inte är så liten längre, är nog den tuffaste – hon är banne mig överallt! Vi har börjat låta dörren till arbetsrummet (där de deras högkvarter har adress) stå öppen, så att de kan hitta ut i resten av huset själva och siameshonan travade starkt ut redan vid första chansen, med svansen som en bilradioantenn. Även hane ”Brunt band” (Zimba) har låtit sin långa päls sopa golvet över tröskeln ut till resten av härligheten. Men när han såg ett stort monster vars huvud bestod av en stor megafon, då backade han lite. Schäfern såg mest ledsen ut, som att det inte var nog att man försetts med tratt, så ska folk dessutom envisas med att vara rädd för en? Rasism.
Nu i veckan, så måste jag slutligen bestämma mig för om tjejerna är sköldpaddsfärgade, eller inte. Ni som vet med er att ni kan allt, kan väl ta en titt på de uppladdade bilderna och säga till om ni ser några tydliga röda tecken på öronlappar och ansikten, för själv gör jag det inte. Men det var någon som sa att hon då var övertygad om att hona ”Rosa band” (Belle) är padda och då har jag inbillat mig att det är så. Men säker, är jag inte. Lättare är det med hanarnas färger. Min favorit bland hanarna är balineshane ”Rött band”, eftersom han nog kommer bli en ganska bra typad balines. Han har välplacerade öron och ett väldigt v-format huvud redan nu. Sen att han var minst i början och sen ”tog sig” väldigt starkt och nu är minst lika lovande som övriga, det gör heller ingenting.
Den coolaste av dem alla, är hane ”Gult band” (Homer). Han är inte bara störst, han är en Ferdinand också. Han är banne mig den enda som är hyfsat enkel att fota, då han faktiskt kan sitta där man sätter honom i två sekunder, vilket gör att bilderna på honom ofta blir bra. Belle är svårast att fota, hon kan inte vara still i ens en halv sekund, samt är klart mest högljudd och verkar ha en stark egen vilja.
Det var väl allt för nu. Nästa vecka, skulle det vara förvånande om det inte funnes mycken info att gödsla friskt med, angående deras spirande personligheter. Vi ses då.
12 januari, 4 vecko
Temat för tiden mellan tredje och fjärde veckan kan skrivas i tre bokstäver; m-a-t! Egentligen har de ätit Schesir purémat från 12 dagars ålder, så egentligen är det inget nytt för dem. Men på den tiden fick man helt enkelt peta upp gapet och skuffa in lite babymat på tungan, så att säga. Inga finesser, direkt. Och klet överallt, även i pälsen och på andra kroppsdelar. Schesir är ju också väldigt fett, vilket gör att mammas idoga tvättande inte riktigt rår på den flottiga konsistensen i pälsarna, som blir resultat av purébadandet. Men, äsh, detaljer.
Egentligen hade det nog räckt med mammas mjölk, för hon har inte haft brist på den. Men de är, trots allt, sex stycken och när en bekant berättade att hon använder Schesir till sina ”sjulingar”, så var det väl värt att pröva. Om man i stället skulle stödmata med flaska, så har ju det också sina risker, med exempelvis att ersättning letar sig ner i lungorna, inget är riktigt riskfritt mellan vecka 0 och 2…
Det har, hur som helst, gått hur bra som helst med Schesir från 2 veckors ålder och nu fick de kattungeblötmat från ungefär 3,5 veckor. Första gånger, blandades den ut med Schesir för att få en mjuk övergång – men det gick hur bra som helst! Vi har inte haft någon kattunge med dålig mage i dessa två kullar. Faktiskt inte ens ett enstaka tillfälle med diarré på någon av ungarna, kanske har de ärvt mammas ”plåtmage”? Hon kan äta vad som helst, exempelvis satte hon i sig 6 moderkakor vid förlossningen och allt det resulterade i, var att hon var mätt länge…..
Idag blev den första av kattungarna officiellt tingad. Han kommer att flytta till södra Stockholm och få det hur bra som helst. Det är ”Hane med orange band”, som det handlar om. Ni vet, han som är så mörkt kanel, att man nästan inte kan tro att han är kanel – fast han MÅSTE vara det, enligt genetikens lagar. Han har ett fantastiskt härligt, stabilt temperament och har varit näst störst av hanarna, ändra fram till dags dato. En bra karl, helt enkelt.
Vad ska man säga om dem, i övrigt? Ja, de är bara så roliga att ha omkring sig. Nu har de börjat att dra igång höga körer så fort jag börjar prata med dem, vilket känns som någon typ av löjlig heder. Frugan och sonens röster reagerar de inte nämnvärt på, än, men när katteri-papi kommer in med sin mullrande stämma, då möts han av ett smurfylande utan dess like! ”Skriet från filt-marken”, eller nåt. Från och med idag, får de även blötmat flera gånger än en och det är nu även dags att ställa in den första babykattlådan i hagen. Lilly ”rengör” dem fortfarande och tar hand om allt, men eftersom de nu äter fast föda, så har det hänt att man hittat nån underlig liten brun snörstump bland filtarna och man har insett att det inte är en liten bit av ett skosnöre. Då vet man, att det är dags. För. Lådornas. Era.
Så länge som de är fyra veckor, så får de bo i sin stora hage när vi inte är i rummet med dem och då räcker en låda. Men om någon vecka, är det dags att släppa ut the ratpack i hela rummet utan hage och då placeras det en liten låda i ta mig tusan varje hör och även någon mitt i rummet. Det är svårt när man har stora miniskidor till fötter, att ta sig runt utan att välta någon, men vafasen; det är en övergående tid, åtminstone.
Vad övrigt är, är tystnad.
5 januari, 3 veckor
Idag fyller våra små ligister 3 veckor och samtliga har ökat bra i vikt mellan vecka 2 och 3. Vid dagens invägning landade samtliga på mellan 64 till 95 grams ökning och det börjar nu även kunna fastställas färg på ett lite mer trovärdigt plan.
Det verkar exempelvis som att båda honorna är fawn – eller kanelsköldpaddsfärgade. Det är ännu svårt att se, men balineshonan med rosa band är i alla fall garanterat ”padda”. Troligen gäller detta även för siameshonan med grönt band, men möjligheten finns till att hon även är ren fawn eller kanel.
Den minste hanen, han med rött band och som är balines, är rödmaskad. Siameshanen med orange band är kanelmaskad och siameshanen med gult band är antingen fawn- eller kanelmaskad. Balineshanen med brunt band är antingen créme eller rödmaskad.
Samtliga ungar, men mest balineserna, är nuförtiden alldeles flottiga i pälsarna efter att de kletat runt med purématen. Det gamla tricket med att kleta lite mat på kattungens framtassar har funkat bra. De börjar tämligen direkt att slicka av maten och ibland är de nog inte ens säkra på om det är sina egna, eller syskonens tassar som behöver ”rengöras”. Lilly är också förtjust i att barnaskaran ofta är nerkletad nuförtiden och rengör dem mer än gärna. Dessvärre blir även hon nerflottad och svassar numera runt och ser ut som att hon har pomada i pälsen, även hon. Får nog bli ett bad för ”morsan” framöver, men det får nog bli efter att ungarna lärt sig äta från tallrik.
Det finns en balineshane som är ledig och en siameshane. Det har varit ett stort intresse för honorna, så vi har dessvärre fått tacka nej till flera bra spekulanter till dem. Däremot har det – än så länge - inte varit ett riktigt lika stort intresse för hanar och det är lite synd, för de är riktigt stiliga, som synes. Ska försöka posta lite fler ögonblickbilder och filmer under veckan som kommer, ni får ha överseende med deras ”matiga look”.
De har nu även fått sin första hage ankrad till bolådan och alla kan nu ta sig över kanten och gå på upptäcksfärd. De har även börjat leka brottningslekar, vilket är sjukt underhållande att titta på, samtidigt som det stärker muskler och leder inför de kommande veckornas röj- och rövartåg i resten av huset. Spännande tider väntar! Over and out.
29 december, 2 veckor
Så har då den högljudda sextetten blivit 14 dagar och till vår stora förvåning, börjar några av dem redan att visa vilka färger de kommer att få på sina ”masker”. Hane med orange band, är klart mörkast. Man vill visserligen ha bra ljussättning på bilderna (vilket kan göra att kattungarna ser något ljusare ut än vad de är i verkligheten), men även där är det tydligt att han är alldeles brun i synen redan, samt har en tillhörande mörk ”pisksvans” där bak. Helt klart är han siames/variant också, den lille gynnaren. Hans mörka uppsyn, torde betyda att han kommer att bli mörk kanel, även om det egentligen borde luta åt choklad. Men det sistnämnda är genetiskt uteslutet, säger de som tror sig veta, så vi avvaktar väl och ser?
Hane med gult band går under arbetsnamnet ”Homer”, eftersom frugan tycker att hans aptit verkar vara på den smaskigare nivån. Han är klart störst av alla med sina modiga 350 g vid 2 veckors ålder och även här ser vi redan ganska mörka öronlappar och nosrygg. Månde bliva ännu en ”kanelkille”?
Hane med rött band är den minsta av hanarna och utgör tillsammans med ”Hane med brunt band”, den balinesiska delen av grabbgänget. Hane med brunt band har också en lätt mörk nyans på öronen, vilket kanske betyder att han är fawn, men det syns nog lite dåligt på hans bild. I ett visst ljus, inbillar jag mig att han är röd, men jag ska låta det vara osagt, ännu. Hane med rött band är nog röd eller créme, men inte heller det känns skrivet i sten, ännu.
Hona med Rosa band går under arbetsnamnet ”Belle” och är balines och troligen fawn, vad det ser ut som nu. Kanske padda, men i så fall syns det inte ännu. Slutligen är Hona med grönt band siames/variant och också troligen kanel, eftersom hon har så mörk nosrygg redan, samt lite mörkt på öronen. Dock inte alls lika mörka öron som de större siamespojkarna?
Nåja. Så ligger det, hur som helst, slutligen till med hårlagen. Dessa är vi tämligen säkra på nu och det skulle förvåna stort om det blir några förändringar på den punkten. Färgsättningen, däremot, är lite yet to be seen...
Under veckan som kommer, ska deras första lilla kattungehage ankras till kattungelådan och det blir nog trevligt för dem. De har redan börjat att fäktas lite med varandra och ”tugga” på varandras utstickande kroppsdelar. De har även fått smaka lite kattungepurè för ungar från 2 veckor och det slickar de förnöjt i sig. Det har inte varit några problem med viktuppgången, men katteri-pappa ville testa en produkt som kanske kan vara bra att veta lite hur den fungerar för framtida kullar. Någon gång lär man väl få sitt första riktiga ”problembarn”, som kräver extra insatser och då kan erfarenheter vara bra att ha skaffat sig sedan tidigare. Men just den här kullen verkar vara helylle, än så länge. Rätt mycket som A-kullen, faktiskt. Den skötte nästan helt sig själv. Den här gången har vi ju ett lite rejälare gäng och vi ser fram emot en kommande vecka med ”tult och tugg”. Och höga ljudnivåer, såklart.
22 december, 1 vecka
Wow! Så har alla 6 i kullen efter CH SE*Snödockans Jaana och SE*Alchemilla's Egon klarat sin första vecka och det dessutom med bravur! Samtliga har ökat i vikt med mellan 12 - 22 g om dagen och flertalet i gänget har öppnat korpgluggarna och är dessutom aktiva och framåt. När mamma lämnat dem i några minuter för att tillgodose sina egna behov och sedan kommer tillbaka, så blir det en sån gapande kör från sextetten att det hörs ända till andra sidan huset. Riktiga, ylande falsettvargar!
Det är flera av er som undrat om hårlagen och vet ni, jag vågar faktiskt knappt skriva det, men det är ingen omöjlighet att en majoritet av dem är balineser. Helt otroligt, vi är medvetna om det. Som om det inte är otroligt nog att samtliga kattungar i en parning mellan variant och orientaliskt långhår blir maskade, så kan det alltså även bli en positiv överraskning rörande hårlagen. Men när man jämför med bilderna på våra balinseser ur förra kullen, så lutar det faktiskt åt det. Jag vill dock inte gå in och skriva rakt ut vilka som vi tror är vad än, förutom rörande honan med grått band. Hon är till och med långhårigare än vad balineserna i a-kullen var i samma ålder, så henne vågar vi nog kalla balines redan nu. Och hon stannar, mest troligt.
Det är också två stycken som redan börjat visa lite färg på öronlapparna och det borde innebära att vi redan nu kan säga att de blir mörkt kanelmaskade. Men i övrigt, så vågar vi inte säga något om färgerna, ännu.
Ber om ursäkt för bilderna, det är så sjukt svårt att fota dem i den här åldern. De består ju för höge farao bara av ett huvud med två utstickande ben och en degig sälkropp till det. Underbara in real life, dock, det kanske inte ens behöver påpekas?
Samtliga är bokade preliminärt, förutom en eller två hanar och det går bra att lämna intresse för dem. Om det finns ett intresse för utställning, så är det en positiv aspekt som vi tar hänsyn till och självklart nyttjar vi vår fria prövningsrätt, som ger oss rätten att själva bestämma vem som får köpa kattunge från oss, utan att behöva lämna förklaringar.
Så har de slutligen anlänt. Hela natten mellan lördag och söndag tog det - och 6 st välskapta siameser/balineser blev det!
Lilly har varit så duktig och alla har ätit och verkar pigga och starka. Vi är så nöjda och katteri-pappa är rent odräglig nöjd över att samtliga är maskade! Vad som är oddsen för det, med en far som är orientaliskt långhår, det får någon gärna svara på. Enligt genetikens regler, borde det högst bli 50 % siames/balines..
Hur som helst. Livet är alltid skört under de första dagarna, men de har allihop vägt 100 - 119g. De är väldigt lika även storleksmässigt. vilket naturligtvis är ett gott tecken, men vi får se hur allt utvecklar sig. Håll tummarna för att alla våra "kisse-bebisar" tar sig igenom sina första dygn. och könsfördelning verkar vara 2 honor och 4 hanar, men det är svårt att se på vissa och jag ska absolut inte svära på det. Vissa "hanar" kan möjligen visa sig vara honor om ett tag, vi får se.
Nu är vi, hur som helst, bara glada och lyckliga och roar oss med att sitta och beundra dem, mest hela tiden.
Här följer en kort presentation av Lilly och Egon:
Lilly är testad genetiskt fri från de rasbundna genetiska sjukdomarna i rasen via företaget Wisdom Panel. Hon är exempelvis inte bärare av PRA, AIP eller någon av de övriga 48 genetiska sjukdomarna som Wisdom Panel testar för. Det är viktigt för oss att skapa oss en så stark bild som möjligt, av våra avelsdjurs genetiska profiler.
Lilly har nyligen blivit Champion och vi är väldigt förtjusta i hennes exteriör. Hon är hög på benen, slank och långsträckt och har korrekta huvudlinjer, len och tät päls, djup, blå ögonfärg och god könsprägel.
Lilly har också en väldigt bra siamesmentalitet. Hon är verkligen en "hundkatt" som älskar att apportera och kommer på inkallning. Hemmavid är hon husses ständiga följeslagare och där han är, där hittar man även Lilly..
Egon är en fawnfärgad orientaliskt långhår (OLH p) med stor utstrålning och med en härlig attityd, Han är social och framåt och ställdes ut som junior med Cert och nominering till Panelen. .
Egon är en bra representant för sin ras, helt enkelt. Han har inga anlag för PRA, dv s han är N/N i det avseendet.
Fakta om kullen
Hårlag: Då Egon är orientaliskt långhår och Lilly är siames med genetiskt anlag för långhår - så kallad "variant"- så förväntar vi oss att det kommer födas både långhår och korthår i den här kullen. Som mest kan 50% av kattungarna bli långhåriga, med andra ord balineser och orientaliska långhår.
Färger: De färger som kan komma i fråga i den här kullen:
*Lila
* Fawn
*Choklad
* Kanel *Sköldpaddsfärg, tillsammans med någon av nedanstående färger