B-kullen har börjat flytta till sina nya hem!
5 april
Idag har slutligen Zimba överlämnats till sin nya ägare Elina Järvinen (som har FI*Jäätuulen katteri.) På Viking Lines terminal i Stockholm möttes vi idag vid tiosnåret och skrev på våra papper och bytte katter.
October Rust's September Sun (crémemaskad balines) ska gå i avel hos henne och jag sätter FI*Jäätuulen Thor på foder tills det blir dags för honom och vår lilla Belle att få ungar i början av 2026. Som synes, har även "Snö" nu hittat sitt nya hem och Elina och Zimba är i skrivande stund snart på finlandsfärjan tillbaka till De Tusen Sjöarnas Land. Slutet gott, allting gott!
1 april
Idag har även October Rust's Prelude to Agony, "Homer", träffat sin nya ägare i Anne Wagner. Hon åkte tåg från Danmark för att hämta sin lille fanwfärgade pärla och de har redan myst in sig på hotellrummet. Imorgon far de hem över Öresundsbron och tanken är att även Homer ska bli pappa framöver. Anne har katteri Aslan's och vi är glada över att ännu en av våra kattungar får ett så bra hem med många fyrbenta kompisar. Lycka till med honom, Anne!
Idag ombesiktades också October Rust's September Sun, som flyttar till Elina på FI*Jäätuulen's katteri i Finland på lördag. Puh, det är mycket nu..
30 mars, 15 veckor
Så har då även SE*October Rust's Burnt flowers hittat sin nya ägare i @dennispomrehn. Vi möttes på Arlanda ganska nyss och "William " var naturligtvis helt cool med situationen. Hoppas ni får en trevlig flygresa hem till Berlin, samt får ett fint liv tillsammans, Dennis. Det ska bli så roligt att få följa Williams framtida kattungar i Tyskland.
23 mars, 14 veckor
Idag har SE*October Rust's World Coming flyttat till sitt nya hem. Vår härlige kanelpojke kommer att få det så bra bland kaniner, katt, hundar & barn i olika åldrar. Han blir saknad här hemma, men vi tröstar oss med att han får det så bra hos Alexandra med familj. Eftersom de även blir 14 veckor idag,
16 mars, 13 veckor
Igår for SE*October Rust's Summer Breeze till sitt nya hem hos SE*Alchemilla's uppfödning. Allt går bra och hon är nyfiken och utforskar sitt nya hem. Lycka till med henne, Anna-Karin!
9 mars, 12 veckor
Nu är det snart dags att åka in och ge de kattungar som ska flytta utomlands (Danmark, Finland & Tyskland) sina rabiesvaccinationer och sina EU-pass, samtidigt som hela kullen naturligtvis även ska vaccineras andra gången, samt veterinärbesiktigas. Akka har naturligtvis nya hem som väntar vid 14 veckors ålder och vi är väldigt nöjda, även med den här kullen. Här kommer de, allihop. Känner ni igen dem?
23 februari, 10 veckor
Ja, herre-min-je, vilken tid det är nu. Svårt att liksom komma på vad man ska ta upp, när det finns så mycket som händer. Men en grej, är ju att hunden och även Batman (vår orientalhane) numera finns på kattungarnas bekantskapslista. Hunden traskade ju runt med en stor läskig tratt under deras första månad efter att de kunnat börja gå, så "Den vandrande megafonen" var mest läskig och han hade ju heller inga möjligheter till att försöka ta kontakt med kattungarna - tack vare sitt högtalaraktiga yttre.
Men nu går det bra och de har vant sig snabbt vid honom efter att tratten rök och han ändå blev att likna någon form av däggdjur i deras ögon.
Annars är det en härlig kull som är väldigt jämn, tycker jag nog. De är något mildare i sina personligheter än förra kullen. De har exempelvis aldrig klättrat på mina ben som te x Lilo gjorde och de kan också vara något mer avvaktande mot förändringar i hemmiljön. Men de är nyfikna och lekfulla och när de läst av situationen, så är de snart framme och ska envetet vara med i bilden.
Precis som förra kullen, så är de också väldigt vänliga och ingen av dem har visat någon form av humör mot folk, snarare kommer de nog att bli riktiga knäkatter, vad det verkar. Vår "Belle", fawmbalinesen som stannar, henne lär vi nog få gråa hår avHon har verkligen den där excentriska, halvneurotiska diva-personligheten som hör vissa av de orientaliska katterna till och när man hör att det är någon kattunge som vrålar högt av fullständigt okänd anledning, så är det alltid Belle som luftar strupen.
Det som stör hennes livskvalitet i skrivande stund, är att Lilly inte riktigt orkar med deras diande längre. Sex stycken 10-veckors fästingar som hänger i juvret, orkar hon vanligtvis inte finna sig i längre än någon minut åt gången nu och DET upprör Belle. "Hur vågar hon??? MORSAN!! MJAAAAAAAAAAA..........!!!!!" Det är inte lätt att vara en storörad, långbent kattunge som plötsligt får hålla till godo med blötmat och torrfoder. Vi får väl se, vad som blir hennes nästa mentala katastrof.
.jpg/picture-200?_=1957b6887f8)
9 februari, 8 veckor
Jaha, dags för varje kattunge att få ett eget kollage, igen. 8 veckor är ju en slags milstolpe. Förr i tiden fick kattungar flytta från sin mamma vid 8 veckor. Minns själv mycket väl min första egna katt, som gjorde en 10-årig pojke salig vid 8 veckors ålder 1992. Men nu är det andra tider och det mest spännande som sker vid 8 veckors ålder idag, är turen till veterinären och den första vaccineringen. Det kommer att ske nu under veckan och det blir nog sjukt spännande för sextetten. Återkommer nog med några bilder från besöket, förhoppningsvis ska det gå bra.
Annars, vad ska man säga? De är i hellraiser-åldern och det är full fart hela tiden. De börjar också ändra kroppsform, även de som tidigare var lite rultiga, börjar nu att ”dras ut” och få långa ben och svansar och ansikten och vem vet, kanske blir de lika snygga och finlemmade som morsan? Den som lever, får väl se.
Även den siste pojken är nu tingad. Han kommer att flytta till Tyskland och hjälpa till med långhårsaveln hos Dennis i Berlin. Sen flyttar Zimba till Finland och gör samma sak där och Homer flyttar till Anne i Danmark. Samtliga kommer förhoppningsvis få fina kattungar på dessa katterier och vi får hoppas att vår ”Baby Belle” blir den avelshona som vi tänkt oss här på October Rusts katteri, samt att Ronja får fina kullar hos Alchemilla’s uppfödning.
Vi får väl se hur de slutligen blir exteriört, alla är väl lovande på sitt sätt, men det finns väl nån lite för kort svans och överlag hade jag nog velat ha lite snedare ögonform, men man kan inte få allt. Särskilt inte när det är långhår inblandat, av någon anledning är det svårt att få till en riktigt extrem och fin typ på balineserna, men personligen tror jag mycket på William. Han är nog ännu favvon bland hanarna, mest för att han är så härjig och har så kavat uttryck.
P.S Sen är nog Ronja en fawnpadda, trots allt. Det ser ut som att hon ändå har någon liten crémefläck i plytet, men den syns mest på bild. D.S
2 februari, 7 veckor
Galna tider, just nu. Det är kattungar överallt, i gardinerna, i tv-bordet, i garderoberna, under sängen. I natt drömde katteripappa att det till och med kom kattungar ur kaviartuben, men historien avbröts av mitt av täcket halvkvävda skrik.
Då är det, trots allt, tur att det samtidigt är en oerhört rolig tid. Man startar varje morgon med morgonrutinen att servera dem blötmat med ett lågt litet lockrop – och genast har man sex små darrande svanstippar snurrandes runt benen. De har dock nu även upptäckt torrfodret sen länge och vissa av dem tycks föredra det. De äter oss ur huset helt oavsett, naturligtvis, som sig bör.
Samtliga kattungar är tingade nu, förutom William (se tidigare inlägg i flödet). Det har kommit flera svar och vi bollar med några spekulanter, men ännu är inget slaget i sten. Han är dock Papis favorit, förutom honan vi ska behålla, och vi har inte bråttom med att placera honom. Att vika de där kalla, stora öronlapparna bakåt och pussa på dem, är något av det bästa som finns, just nu.Igår lyckades jag med något av ett mirakel, nämligen att få ett sammanhängande foto av dem på samma plats och tittandes åt samma håll. Den bilden får, den här veckan, illustrera hela kullen vid 7 veckor.
Det är lite synd, att vår stora schäferhund fortfarande måste gå runt med sin stora megafon till tratt. Det gör dels att han inte normalt kan interagera med kattungarna, dels så har de svårt att se honom som något annat än ett stort monster till megafon som går runt och slår den där plastkonen i möblerna så det smäller. Ser fram emot när hans sår är helt läkt och han kan bli lekfarbror åt dem, på samma sätt som han var med förra kullen.
Tack och hej blötmatpastej!
26 januari, 6 veckor
Vår kära B-kull är nu under registrering och de kommer att upphöra med att hänvisas till som "Rött band" osv. För tydlighetens skull, kommer därför här en presentation över deras tidigare "band-namn", kommande officiella namn, smeknam, samt personliget.
SE*October Rust's September Sun, tidigare "Brunt band", a.k.a "Zimba". Denne krabat kallas också för "Finnen" till vardags, eftersom han ska flytta till Finland och FI*Jäätuulen's uppfödning. Zimba är nyfiken, mjuk och snäll. Han kan också vara väldigt högljudd och lite melodramatisk. Uppfattningen om hans färg har ändrats under veckan och han är nu reggad som crémemaskad balines.
Se*October Rust's World Coming Down, tidigare "Orange band", a.k.a "Jonathan". Vår lille kanelpralin, mjuk och snäll och någonstans mitt emellan beträffande aktivitet. Han är en av de i kullen som är mest lovande exteriört, men kommer bli sällskapskatt hos en person som stått som spekulant på kanelfärgad hane ända sedan förra kullen.
SE*October Rust's Pyretta Blaze, tidigare "Rosa band", a.k.a "Belle". Detta är vår egen lilla drama queen. Hon är livligast, fegast, mest högljudd och verkar samtidigt smartast. Hon är med överallt och är samtidigt först ut på olika äventyr, men även den som kan få för sig att husses tofflor helt plötsligt är farliga boaormar. En stor personlighet, med andra ord. Fawnmaskad balines.
SE* October Rust's Prelude To Agony tidigare "Gult band", a.k.a "Homer". Filbunken i kullen, samtidigt som han alltid varit störst och maffigast och någonstans där under den nallebjörnaktiga ytan, finns även lite humör. Det är iaf alltid Homer som kan få för sig att fräsa även åt Papi, om man överraskar honom. En kattunge som utvecklas åt helt rätt håll och också verkar bli riktigt lovande. Det är precis i dagarna lite frågan om ifall han kommer att bli tingad, men än så länge sätter vi honom som tillgänglig för spekulanter. Fawnmaskad siames.
SE*October Rust's Summer Breeze, tidigare "Grönt band", a.k.a "Ronja". Härligt framåt och ganska orädd liten tjej, som tillsammans med syrran Belle, ofta går på upptäcksfärd. Man hittar, av någon anledning, ofta de två tjejerna tillsammans på platser där de är och rekar efter intressanta ting att försöka leka med. Ronja kommer att flytta hem till SE* ALchemillas uppfödning, som också fött upp pappa Egon. Fawnmaskad siames.
SE October Rust's Burnt Flowers Fallen, tidigare "Rött band", a.k.a "William". Från början minstingen i kullen, men som sedan har tagit sig och är nu större än honorna, samtidigt som hans exteriör är lovande. Han har nu två spekulanter och det är inte riktigt klart än, vem som ska ha honom. Han kommer dock att hamna hos en uppfödare, helt oavsett. William är ett riktigt litet matvrak och har en stor charm, som är svår att motstå. Rödmaskad balines.
Det är verkligen härliga tider nu. Sex veckor är en förträfflig ålder för att få vara med när deras olika personligheter utvecklar sig och det är naturligtvis också tiden när de är ulligast, gulligast och mest lätta att ursäkta för allt skit de hittar på. Siameser/balineser växer ju snabbt ur den tultiga åldern och övergår snabbt i den långbenta och fladderörade livskrisen, vilken de sedan aldrig tar sig ur. Och tur är väl det?
19 januari, 5 veckor
Åh, den femte veckan har börjat och det är mumma, det! Katteri-pappa satt bara och myste idag, när han radade upp de spolformade små kotletterna på köksvågen. Han blev inte besviken. En kattunge ska normalt gå upp mellan 50 – ca 100 g per vecka och B-kullens lägsta ökning mellan v.4 och v.5 var 101 g. De två största hanarna hade ökat med 177 resp. 175 g under veckan som gick och Homer (hane ”Gult band”) väger nu 657 g på sin femveckorsdag. 177 g är visserligen inte ens hälften av lösgodisintaget för Papi under en fredagskväll, men för dem är det ju rätt mycket..
Som ni ser, har varje kattunge fått ett eget kollage den här veckan, eftersom folk hör av sig och gärna vill se dem i profil och ur olika vinklar. Så, here you go! Hane "Gult band" och hane "Rött band" är ännu möjliga att lägga in sitt intresse för. Även om folk har skrivit angående dem, så är det ingen av dem som är fast bokad eller tingad, än så länge.
Nu börjar också sextettens personligheter utkristallisera sig. Lilla siameshonan, som inte är så liten längre, är nog den tuffaste – hon är banne mig överallt! Vi har börjat låta dörren till arbetsrummet (där de deras högkvarter har adress) stå öppen, så att de kan hitta ut i resten av huset själva och siameshonan travade starkt ut redan vid första chansen, med svansen som en bilradioantenn. Även hane ”Brunt band” (Zimba) har låtit sin långa päls sopa golvet över tröskeln ut till resten av härligheten. Men när han såg ett stort monster vars huvud bestod av en stor megafon, då backade han lite. Schäfern såg mest ledsen ut, som att det inte var nog att man försetts med tratt, så ska folk dessutom envisas med att vara rädd för en? Rasism.
Nu i veckan, så måste jag slutligen bestämma mig för om tjejerna är sköldpaddsfärgade, eller inte. Ni som vet med er att ni kan allt, kan väl ta en titt på de uppladdade bilderna och säga till om ni ser några tydliga röda tecken på öronlappar och ansikten, för själv gör jag det inte. Men det var någon som sa att hon då var övertygad om att hona ”Rosa band” (Belle) är padda och då har jag inbillat mig att det är så. Men säker, är jag inte. Lättare är det med hanarnas färger. Min favorit bland hanarna är balineshane ”Rött band”, eftersom han nog kommer bli en ganska bra typad balines. Han har välplacerade öron och ett väldigt v-format huvud redan nu. Sen att han var minst i början och sen ”tog sig” väldigt starkt och nu är minst lika lovande som övriga, det gör heller ingenting.
Den coolaste av dem alla, är hane ”Gult band” (Homer). Han är inte bara störst, han är en Ferdinand också. Han är banne mig den enda som är hyfsat enkel att fota, då han faktiskt kan sitta där man sätter honom i två sekunder, vilket gör att bilderna på honom ofta blir bra. Belle är svårast att fota, hon kan inte vara still i ens en halv sekund, samt är klart mest högljudd och verkar ha en stark egen vilja.
Det var väl allt för nu. Nästa vecka, skulle det vara förvånande om det inte funnes mycken info att gödsla friskt med, angående deras spirande personligheter. Vi ses då.
.jpg/picture-200?_=1947fe1d22d)
12 januari, 4 vecko
Temat för tiden mellan tredje och fjärde veckan kan skrivas i tre bokstäver; m-a-t! Egentligen har de ätit Schesir purémat från 12 dagars ålder, så egentligen är det inget nytt för dem. Men på den tiden fick man helt enkelt peta upp gapet och skuffa in lite babymat på tungan, så att säga. Inga finesser, direkt. Och klet överallt, även i pälsen och på andra kroppsdelar. Schesir är ju också väldigt fett, vilket gör att mammas idoga tvättande inte riktigt rår på den flottiga konsistensen i pälsarna, som blir resultat av purébadandet. Men, äsh, detaljer.
Egentligen hade det nog räckt med mammas mjölk, för hon har inte haft brist på den. Men de är, trots allt, sex stycken och när en bekant berättade att hon använder Schesir till sina ”sjulingar”, så var det väl värt att pröva. Om man i stället skulle stödmata med flaska, så har ju det också sina risker, med exempelvis att ersättning letar sig ner i lungorna, inget är riktigt riskfritt mellan vecka 0 och 2…
Det har, hur som helst, gått hur bra som helst med Schesir från 2 veckors ålder och nu fick de kattungeblötmat från ungefär 3,5 veckor. Första gånger, blandades den ut med Schesir för att få en mjuk övergång – men det gick hur bra som helst! Vi har inte haft någon kattunge med dålig mage i dessa två kullar. Faktiskt inte ens ett enstaka tillfälle med diarré på någon av ungarna, kanske har de ärvt mammas ”plåtmage”? Hon kan äta vad som helst, exempelvis satte hon i sig 6 moderkakor vid förlossningen och allt det resulterade i, var att hon var mätt länge…..
Idag blev den första av kattungarna officiellt tingad. Han kommer att flytta till södra Stockholm och få det hur bra som helst. Det är ”Hane med orange band”, som det handlar om. Ni vet, han som är så mörkt kanel, att man nästan inte kan tro att han är kanel – fast han MÅSTE vara det, enligt genetikens lagar. Han har ett fantastiskt härligt, stabilt temperament och har varit näst störst av hanarna, ändra fram till dags dato. En bra karl, helt enkelt.
Vad ska man säga om dem, i övrigt? Ja, de är bara så roliga att ha omkring sig. Nu har de börjat att dra igång höga körer så fort jag börjar prata med dem, vilket känns som någon typ av löjlig heder. Frugan och sonens röster reagerar de inte nämnvärt på, än, men när katteri-papi kommer in med sin mullrande stämma, då möts han av ett smurfylande utan dess like! ”Skriet från filt-marken”, eller nåt. Från och med idag, får de även blötmat flera gånger än en och det är nu även dags att ställa in den första babykattlådan i hagen. Lilly ”rengör” dem fortfarande och tar hand om allt, men eftersom de nu äter fast föda, så har det hänt att man hittat nån underlig liten brun snörstump bland filtarna och man har insett att det inte är en liten bit av ett skosnöre. Då vet man, att det är dags. För. Lådornas. Era.
Så länge som de är fyra veckor, så får de bo i sin stora hage när vi inte är i rummet med dem och då räcker en låda. Men om någon vecka, är det dags att släppa ut the ratpack i hela rummet utan hage och då placeras det en liten låda i ta mig tusan varje hör och även någon mitt i rummet. Det är svårt när man har stora miniskidor till fötter, att ta sig runt utan att välta någon, men vafasen; det är en övergående tid, åtminstone.
Vad övrigt är, är tystnad.
5 januari, 3 veckor
Idag fyller våra små ligister 3 veckor och samtliga har ökat bra i vikt mellan vecka 2 och 3. Vid dagens invägning landade samtliga på mellan 64 till 95 grams ökning och det börjar nu även kunna fastställas färg på ett lite mer trovärdigt plan.
Det verkar exempelvis som att båda honorna är fawn – eller kanelsköldpaddsfärgade. Det är ännu svårt att se, men balineshonan med rosa band är i alla fall garanterat ”padda”. Troligen gäller detta även för siameshonan med grönt band, men möjligheten finns till att hon även är ren fawn eller kanel.
Den minste hanen, han med rött band och som är balines, är rödmaskad. Siameshanen med orange band är kanelmaskad och siameshanen med gult band är antingen fawn- eller kanelmaskad. Balineshanen med brunt band är antingen créme eller rödmaskad.
Samtliga ungar, men mest balineserna, är nuförtiden alldeles flottiga i pälsarna efter att de kletat runt med purématen. Det gamla tricket med att kleta lite mat på kattungens framtassar har funkat bra. De börjar tämligen direkt att slicka av maten och ibland är de nog inte ens säkra på om det är sina egna, eller syskonens tassar som behöver ”rengöras”. Lilly är också förtjust i att barnaskaran ofta är nerkletad nuförtiden och rengör dem mer än gärna. Dessvärre blir även hon nerflottad och svassar numera runt och ser ut som att hon har pomada i pälsen, även hon. Får nog bli ett bad för ”morsan” framöver, men det får nog bli efter att ungarna lärt sig äta från tallrik.
Det finns en balineshane som är ledig och en siameshane. Det har varit ett stort intresse för honorna, så vi har dessvärre fått tacka nej till flera bra spekulanter till dem. Däremot har det – än så länge - inte varit ett riktigt lika stort intresse för hanar och det är lite synd, för de är riktigt stiliga, som synes. Ska försöka posta lite fler ögonblickbilder och filmer under veckan som kommer, ni får ha överseende med deras ”matiga look”.
De har nu även fått sin första hage ankrad till bolådan och alla kan nu ta sig över kanten och gå på upptäcksfärd. De har även börjat leka brottningslekar, vilket är sjukt underhållande att titta på, samtidigt som det stärker muskler och leder inför de kommande veckornas röj- och rövartåg i resten av huset. Spännande tider väntar! Over and out.
.jpg/picture-200?_=1943670aa7e)
29 december, 2 veckor
Så har då den högljudda sextetten blivit 14 dagar och till vår stora förvåning, börjar några av dem redan att visa vilka färger de kommer att få på sina ”masker”. Hane med orange band, är klart mörkast. Man vill visserligen ha bra ljussättning på bilderna (vilket kan göra att kattungarna ser något ljusare ut än vad de är i verkligheten), men även där är det tydligt att han är alldeles brun i synen redan, samt har en tillhörande mörk ”pisksvans” där bak. Helt klart är han siames/variant också, den lille gynnaren. Hans mörka uppsyn, torde betyda att han kommer att bli mörk kanel, även om det egentligen borde luta åt choklad. Men det sistnämnda är genetiskt uteslutet, säger de som tror sig veta, så vi avvaktar väl och ser?
Hane med gult band går under arbetsnamnet ”Homer”, eftersom frugan tycker att hans aptit verkar vara på den smaskigare nivån. Han är klart störst av alla med sina modiga 350 g vid 2 veckors ålder och även här ser vi redan ganska mörka öronlappar och nosrygg. Månde bliva ännu en ”kanelkille”?
Hane med rött band är den minsta av hanarna och utgör tillsammans med ”Hane med brunt band”, den balinesiska delen av grabbgänget. Hane med brunt band har också en lätt mörk nyans på öronen, vilket kanske betyder att han är fawn, men det syns nog lite dåligt på hans bild. I ett visst ljus, inbillar jag mig att han är röd, men jag ska låta det vara osagt, ännu. Hane med rött band är nog röd eller créme, men inte heller det känns skrivet i sten, ännu.
Hona med Rosa band går under arbetsnamnet ”Belle” och är balines och troligen fawn, vad det ser ut som nu. Kanske padda, men i så fall syns det inte ännu. Slutligen är Hona med grönt band siames/variant och också troligen kanel, eftersom hon har så mörk nosrygg redan, samt lite mörkt på öronen. Dock inte alls lika mörka öron som de större siamespojkarna?
Nåja. Så ligger det, hur som helst, slutligen till med hårlagen. Dessa är vi tämligen säkra på nu och det skulle förvåna stort om det blir några förändringar på den punkten. Färgsättningen, däremot, är lite yet to be seen...
Under veckan som kommer, ska deras första lilla kattungehage ankras till kattungelådan och det blir nog trevligt för dem. De har redan börjat att fäktas lite med varandra och ”tugga” på varandras utstickande kroppsdelar. De har även fått smaka lite kattungepurè för ungar från 2 veckor och det slickar de förnöjt i sig. Det har inte varit några problem med viktuppgången, men katteri-pappa ville testa en produkt som kanske kan vara bra att veta lite hur den fungerar för framtida kullar. Någon gång lär man väl få sitt första riktiga ”problembarn”, som kräver extra insatser och då kan erfarenheter vara bra att ha skaffat sig sedan tidigare. Men just den här kullen verkar vara helylle, än så länge. Rätt mycket som A-kullen, faktiskt. Den skötte nästan helt sig själv. Den här gången har vi ju ett lite rejälare gäng och vi ser fram emot en kommande vecka med ”tult och tugg”. Och höga ljudnivåer, såklart.
22 december, 1 vecka
Wow! Så har alla 6 i kullen efter CH SE*Snödockans Jaana och SE*Alchemilla's Egon klarat sin första vecka och det dessutom med bravur! Samtliga har ökat i vikt med mellan 12 - 22 g om dagen och flertalet i gänget har öppnat korpgluggarna och är dessutom aktiva och framåt. När mamma lämnat dem i några minuter för att tillgodose sina egna behov och sedan kommer tillbaka, så blir det en sån gapande kör från sextetten att det hörs ända till andra sidan huset. Riktiga, ylande falsettvargar!
Det är flera av er som undrat om hårlagen och vet ni, jag vågar faktiskt knappt skriva det, men det är ingen omöjlighet att en majoritet av dem är balineser. Helt otroligt, vi är medvetna om det. Som om det inte är otroligt nog att samtliga kattungar i en parning mellan variant och orientaliskt långhår blir maskade, så kan det alltså även bli en positiv överraskning rörande hårlagen. Men när man jämför med bilderna på våra balinseser ur förra kullen, så lutar det faktiskt åt det. Jag vill dock inte gå in och skriva rakt ut vilka som vi tror är vad än, förutom rörande honan med grått band. Hon är till och med långhårigare än vad balineserna i a-kullen var i samma ålder, så henne vågar vi nog kalla balines redan nu. Och hon stannar, mest troligt.
Det är också två stycken som redan börjat visa lite färg på öronlapparna och det borde innebära att vi redan nu kan säga att de blir mörkt kanelmaskade. Men i övrigt, så vågar vi inte säga något om färgerna, ännu.
Ber om ursäkt för bilderna, det är så sjukt svårt att fota dem i den här åldern. De består ju för höge farao bara av ett huvud med två utstickande ben och en degig sälkropp till det. Underbara in real life, dock, det kanske inte ens behöver påpekas?
Samtliga är bokade preliminärt, förutom en eller två hanar och det går bra att lämna intresse för dem. Om det finns ett intresse för utställning, så är det en positiv aspekt som vi tar hänsyn till och självklart nyttjar vi vår fria prövningsrätt, som ger oss rätten att själva bestämma vem som får köpa kattunge från oss, utan att behöva lämna förklaringar.
Så har de slutligen anlänt. Hela natten mellan lördag och söndag tog det - och 6 st välskapta siameser/balineser blev det!
Lilly har varit så duktig och alla har ätit och verkar pigga och starka. Vi är så nöjda och katteri-pappa är rent odräglig nöjd över att samtliga är maskade! Vad som är oddsen för det, med en far som är orientaliskt långhår, det får någon gärna svara på. Enligt genetikens regler, borde det högst bli 50 % siames/balines..
Hur som helst. Livet är alltid skört under de första dagarna, men de har allihop vägt 100 - 119g. De är väldigt lika även storleksmässigt. vilket naturligtvis är ett gott tecken, men vi får se hur allt utvecklar sig. Håll tummarna för att alla våra "kisse-bebisar" tar sig igenom sina första dygn. och könsfördelning verkar vara 2 honor och 4 hanar, men det är svårt att se på vissa och jag ska absolut inte svära på det. Vissa "hanar" kan möjligen visa sig vara honor om ett tag, vi får se.
Nu är vi, hur som helst, bara glada och lyckliga och roar oss med att sitta och beundra dem, mest hela tiden.
Här följer en kort presentation av Lilly och Egon:
Lilly är testad genetiskt fri från de rasbundna genetiska sjukdomarna i rasen via företaget Wisdom Panel. Hon är exempelvis inte bärare av PRA, AIP eller någon av de övriga 48 genetiska sjukdomarna som Wisdom Panel testar för. Det är viktigt för oss att skapa oss en så stark bild som möjligt, av våra avelsdjurs genetiska profiler.
Lilly har nyligen blivit Champion och vi är väldigt förtjusta i hennes exteriör. Hon är hög på benen, slank och långsträckt och har korrekta huvudlinjer, len och tät päls, djup, blå ögonfärg och god könsprägel.
Lilly har också en väldigt bra siamesmentalitet. Hon är verkligen en "hundkatt" som älskar att apportera och kommer på inkallning. Hemmavid är hon husses ständiga följeslagare och där han är, där hittar man även Lilly..
Egon är en fawnfärgad orientaliskt långhår (OLH p) med stor utstrålning och med en härlig attityd, Han är social och framåt och ställdes ut som junior med Cert och nominering till Panelen. .
Egon är en bra representant för sin ras, helt enkelt. Han har inga anlag för PRA, dv s han är N/N i det avseendet.
Fakta om kullen
Hårlag: Då Egon är orientaliskt långhår och Lilly är siames med genetiskt anlag för långhår - så kallad "variant"- så förväntar vi oss att det kommer födas både långhår och korthår i den här kullen. Som mest kan 50% av kattungarna bli långhåriga, med andra ord balineser och orientaliska långhår.
Färger: De färger som kan komma i fråga i den här kullen:
*Lila
* Fawn
*Choklad
* Kanel *Sköldpaddsfärg, tillsammans med någon av nedanstående färger
